julientaochhani

alltså mina vänner är nära på helt olika sätt. men tar väl dom tre som får höra mest av mina panik anfall.

johan. han har jag inte känt så länge men han är ändå en av mina närmaste vänner.

han kollar inte konstigt på mig när jag är konstig eller nått för han vet redan att jag är det.

brukar ofta sitta och klaga om mitt liv för han men som tur är så lyssnar han. mest för att han aldrig skulle vilja ha mitt liv tror jag.

han är dock ganska klantig och det brukar han få höra, ganska kul och retas med han oxå!

jonte. vi har känt varandra sen 6an. även om vi inte umgås så mycket så brukar även denne lille sak få höra om mina problem och hur sepe alla är. han brukar dock dampa lite mer på mig än vad johan gör och vi bråkar rätt ofta. mest för att vi tycker att den andra har fel åsikter. eller så retas vi bara. vi brukar prata om allt mellan himmel och jord. och vi slåss. jag törs inte riktigt slå johan men jonte kan man slå. han tål allt typ, även mina bitchklaps. nerå! fast jag råkade springa in i hans arm idag så nu har jag ont i tanden!

och såklart hanna. även om jag inte nämner det så ofta så är det henne jag ringer när jag går hem från skolan och så. berättar såna där småsaker som killar inte förstår. vi har ändå känt varandra i 11 år. hon som får stå ut med mina läxor när hon har varit dum. och det funkar oftast. fast ibland hatar jag henne rätt igenom, men vi har löst hur det ska fungera nu så! men hon är min hjärna. eller det är kanske jag som är hennes. det är liksom vi som inte pratar i telefonen, vi vet ändå vad den andra säger.