skratta och var glad medan du lever, för det blir bara ledsamheter när du dör
jag kan inte fatta att det är 4 år sedan du försvann. de var ju nyss 3 år sedan och jag tyckte det var mycket. helt plötsligt har det gått ett helt år till. men det beryder inte att jag börjar glömma dig, mitt minne för dig är lika starkt som för 4 år sedan.
jag kommer ihåg för 4 år minus 2 dagar, farfar tvingade med mig på sjukhuset, när vi kom dit sa pappa att han var tvungen att berätta en sak för mig och simon. jag höll för öronen och nästan skrek att jag inte ville höra, att jag redan förstog vad han skulle säga. jag hoppades att det inte var sant, men tyvärr va de så. jag har aldrig grinat så mycket som jag gjorde då. jag kunde inte ens träffa en kompis utan att det kom tårar, pappa fick berätta det för dom, för jag kunde inte.
.
de va sjukt hemskt att komma tillbaka till skolan, men som tur hade jag ett lov att vara hemma å lugna ner mig. sen när det blev begravning förstog jag att det var sant, att min mamma aldrig kommer komma tillbaka.
/hani
Kommentarer
Trackback
